Unger gör framsteg så det stormar. Han kan stå still, han går bakom mig som en hund (oftast), han lyfter fint och avslappnat på hovarna, låter mig stretcha hans ben, hålla ner hans huvud så att det är en bra bit under mitt eget och mysigast av allt, leka i paddocken, i lina på ett dansant vis:) Vad jag menar då är att han är försiktigare än tidigare, har mer fokus på mig än på sig själv på något sätt. Han lyssnar på mig i leken och känner sig bekväm. Han visar sin belåtenhet och kommer gärna fram då å då för att få sig en klapp i pannan.